Från Fudge till Frisco

Mar 11 -Mar 13

Morgonen började med ett stopp i Carmel-by-the Sea. En litet mysigt ställe som dragit till sig många konstnärer och författare. Jag hade ett svagt minne av att farmor hade köpt en gudomligt god fudge här och tagit med sig hem till oss. Med detta i tankarna gav vi oss ut på fudge-spaning. Ahh, spaningen gav snabbt resultat. Här är Cottage of Sweets.

Efter en lunch i bilen i Halfmoon Bay (det regnade) så rullade vi in i San Fransisco. Magnus är kung på att köra i stora städer, så vi snirklade oss snart fram till vårt hotell nere på Fishermans Wharf. Vårt hittills bästa hotell, Hotel Argonaut, gav oss en kanonstart här. Maja och Pelle fick välja leksak i en skattkista och vi blev inviterade till vin-mottagning. Något för alla! Efter att ha kommit på plats på rummet, lite New England-stil, så började vi med en promenad på Fishermans Wharf. Självklart har vi utsikt över Golden Gate från rummet.

Vid Pir 39, som har massor med restauranger och affärer, fanns det  bryggor som har blivit hem för ett hundratal sjölejon efter en jordbävning i P-A 1989. Vi såg också Alcatraz härifrån.

Efter den promenaden var vi värda lite vin framför öppna spisen i loungen. Maja och Pelle tog med Nintendos och alla slappade och hade det mysigt. Sicket bra hotell! Efter denna happy hour gick vi på italiensk restaurang, Pescatore, som hotellet bokat åt oss.  Riktigt bra restaurang.

Nästa dag började vi med att åka spårvagn - ett måste i San Fransisco. Yihaa, vilka backar! Vi hoppade av vid Union Square där vi tog en fika innan det blev lite shopping på GAP.

Det var något lite galet över San Fransisco. Vi såg ganska många flummiga, påtända och andra galningar som proklamerade sina övertygelser. Men ändå väldigt turistigt och coolt, så det kändes lugnt. Våra barn tog återigen seden dit de kom.

Efter den dagliga vinmottagningen åt vi middag på ytterligare en mycket bra italiensk restaurang.

Nästa dag övade vi kurvtagning på världens krokigaste gata och njöt av utsikten från Golden Gate innan vi rullade vidare mot sydost.

I morgon är en annan dag

Maja och Pelle spelar Nintendo.

Maja: Fasen!

Pelle: Man får inte säga Fasen.

Maja: Men jag missade.

Pelle: Men man får inte säga Fasen.

Maja: Jo, om man är vuxen eller 6 år.

Pelle: Fasen!

Maja: Du är inte 6 år!

Pelle: Men det är Fasendagen idag, då får man Fasa.

Maja: Okej, Fasen.

Pelle: Fasen.

Bevingat

På restaurangen The Girls i Wilderness. Pelle har fått förklarat för sig att det normalt sett bara är stora barn som får gå på restaurang eftersom små barn inte kan uppföra sig. Han sköter sig exemplariskt. In på restaurangen kommer en familj med en 3-åring och en barnvagn.

Pelle: Hur många bebisar släpper de in här egentligen??

*********************

Vi är i Souvenir-shopen vid Cango Caves. Pelle står och plockar med några tjusiga glasföremål.

Annika : Du måste vara försiktig med de där så att de inte ramlar i golvet för då går de sönder.

Pelle: Ja mamma, då är det verkligen helt kört!

*********************

Efter två flighter från Port Elisabeth till Singapore, noll sömn, skumpig båtresa till Indonesien, 32 grader varmt & fuktigt och efter att ha passerat mängder av säkerhets/pass/visa-kontroller bryter Pelle ihop och lägger sig skrikandes på marken.

Pelle: - Jag orkar inte mera! 

Annika: - Det står en buss utanför färjeterminalen som ska köra oss till hotellet.  

Pelle, tydligt ironisk: - Det tror jag inte, jag tror vi får simma dit!

******************

När vi kommer till färjeterminalen på Bintan:

Magnus: Nu är vi framme vid färjeterminalen.

Maja: Det ser ut mer som ett tivoli.

Pelle: Det luktar mer som elefantbajs.

******************

Pelle & Maja kommer tillbaka till stugan efter att ha varit på ansiktsmålning på Kids Club i Merimbula. Maja valde tiger och Pelle valde hund.

Pelle: Ska vi gå till poolen nu?

Annika: Nä, först ska vi åka till mataffären och handla mat.

Pelle: Men hundar får inte vara i mataffären.

Californication

Mar 9 - Mar 10 

Vi fortsatte Highway 1 norrut, med fortsatt sikte på San Fransisco. Vi förstod varför denna highway är så känd, riktigt nice att susa fram här.

Magnus hade hört talas om ett slott byggt av en stenrik amerikan, Hearst Castle. Han berättade om detta slott för kidsen som genast ville åka dit. Vi sladdade in på parkeringen som låg några km från slottet för att inse att sista guidade turen för dagen redan hade gått. Även om det var gigantiskt - 160 rum med antikviteter och byggmaterial från världens alla hörn - hade vi nog ändå ingen lust att betala en massa pengar för att se ett slott byggt på 1900-talet. Vi har ju mer äkta slott i Sverige. Efter lite kompromissande så nöjde barnen sig med ett löfte om glass och att få lägga några mynt i en kikare och titta upp på slottet. Magnus ställde in kikaren och Maja lyckades se slottet och tyckte det var coolt. När det var Pelles tur så sa han, ”Jag ser inget slott”. Magnus ställde in kikaren igen och Pelle gjorde ett nytt försök. ”Nä, jag ser inget slott. Bara ett gammalt hotell.” Inte så lätt att imponera på vår son...

 

Nästa stopp blev roligare. Vi hade läst att det skulle finnas sjöelefanter som simmar in till vissa stränder, längs med Highway 1, men att mars inte var bästa månaden. Så med låga förhoppningar närmade vi oss stränderna. Desto gladare blev vi när vi fick syn på några sjöelefanter på avstånd och lite längre fram hittade vi en hel strand full. Den största hannen vi såg var ca 6 meter och vägde förmodligen ca 3 ton.Som bonus fick få också se chipmunks.

Solen började gå ned och vi hade nästan Highway 1 för oss själva. Kanske inte så många som väljer att köra denna sträcka när det är mörkt, men vi fick se en vacker solnedgång.  Vi kom fram till Monterey vid 21-tiden och checkade in på ett halvsunkigt Ramada för en natts god sömn.

California dreaming

Mar 7 - Mar 9

Ahhh, Califonien börjar bra. Magnus hämtar ut hyrbilen, en Chevrolet Tahoe, med ett leende och sen rattar vi ut på Pacific Highway 1 och susar förbi Malibu. Solen skiner, himlen är blå, vi kan höra Beach Boys i huvudet och tung västkust-rap på radion. Glada, men lite sega efter flygningen, stannar vi och tankar koffein på Starbucks.

(frihet i en stor burk)

Vårt första stopp i Californien var Santa Barbara några mil upp för kusten. Vi gillade direkt den staden. Barnen fick börja med ett dopp i poolen, jag sov en timma, sen tog vi bilen till down town. I centrum var huvudgatan vacker, kantad av butiker, mysiga restauranger och café. Vårt hotell hade rekommenderat piren och en restaurang som hette Moby Dick. Piren i Santa Barbara var hyfsat stor. Man kunde köra bil ut och parkera på piren och det fanns ett tiotal butiker och restauranger. Moby Dick hade mycket fisk och skaldjur på menyn. Magnus och jag delade på ett fat med blandad sea food. Mums! Kidsen ville varken ha fisk, kyckling eller hamburgare, så det fick bli strips igen.

Eftersom det är lite kallare i USA än vad vi blivit vana vid, framför allt på kvällarna, så behövs det lite mer kläder här. Jag har bara linnen, några klänningar och inga byxor i bagaget. Dags för shopping! Vi hittade ett shoppingcenter i Santa Barbara och kom snabbt igång. Alla hittade något, det blev ett par Lee-jeans, en tröja och ett par tights till mig. Kidsen och Magnus fick också lite nytt i garderoben. Vi fyndade även nya joggingskor, varsitt par Asics 2150 för 350 kr Hemma betalar vi ca 1300 för samma modell...

Nyekiperade drog vi vidare på Highway 1. Landskapet var otroligt fint, kuperat med kullar och berg och fantastisk havsutsikt. I Santa Maria körde vi av Highwayen och tittade in på en turistbyrå. Självklart åt vi tex mex i Santa Maria. Tankarna gick förstås till vår hovleverantör av Santa Maria-produkter, tex mex-Jörgen, samt till min toppenjobbarkompis Maria.

Pismo Beach lät coolt tyckte vi och när vi hade läst att Pismo Beach är stället som alla längtar tillbaka till så bestämde vi oss för att övernatta där. Hotellen låg som på ett pärlband längs med havet. Vi hittade Seacrest Resort och det var riktigt bra.

Det blir snabbt kväll här. Redan vid 18.30 är det mörkt. Det hindrar förstås inte våra badtokiga barn. Det blåste kallt, men vad gör väl det när poolen är uppvärmd. Vi fick ett skönt kvällsdopp och det var magiskt att ligga i bubbelpoolen och titta på stjärnorna.

Vi åt frukost ute i solen och innan vi checkade ut så hann barnen bada lite till och Magnus tog en joggingrunda. Detta är utsikten från hotellet och stranden som Magnus sprang på.

Fru Frii hade lagt märke till att det fanns en Outlet med massor med butiker i Pismo. Självklart blev det ett stopp där. Det lockade dock Magnus mer att leta snäckor (dvs testa 4-hjuls-driften) på beachen, så han och kidsen sladdade runt där.

Under tiden kollade jag in Ralph Lauren, Guess, Calvin Klein m.m. Oj oj, så mycket shopping på bara två dagar i USA – det här kan bli dyrt!

Countdown down under

Mar 6 - Mar 7

Vårt äventyr i Australien började närma sig sitt slut, men än skulle vi njuta lite till av detta coola land. Vi hade två nätter kvar "down under" efter Merimbula. När vi packat Forden full så var vi " on the road again". Efter bara ett par mil såg Magnus ett par små kängurus. Jag och kidsen studsade förstås ut för att få se dem på nära håll.

Längs med vägen, Princess Highway, växte liljor i massor. Liknar precis sådana som jag brukar köpa hemma och ha på bardisken. Här fanns de i hundratals jämte vägarna.

Vi åkte också genom ett stort område som drabbats av "bush fires". Alla träd var helt förkolnade.

Dagens lunch intogs i Marlo nära en av de finaste (och blåsigaste) rastplatserna vi har sett.

Dagens etappmål var Lake Entrance och Big4 Withers Holiday Park. Lake Entrance visade sig vara ett fint samhälle nära havet och med en 90 mile beach. Soligt, men blåsigt, så vi struntade i havet. Kidsen fick röra på benen efter bilåkandet genom att trampa runt på campen och självklart testa poolen.

Sista dagen i Australien inledde vi med att vara en stund på beachen i Lake Entrance. Sen var det dags att vända bilen mot Melbourne igen. Det kändes som det var länge sedan vi landade där, trötta efter flygningen från Singapore. Det gick finfint att köra de 32 milen till Melbourne, ta oss igenom staden och hitta vårt flygplatshotell.

Flygningen till Auckland på Nya Zealand gick bra. Incheckningen tog dock en timme längre än väntat eftersom Virgin som bokat vår biljett på denna sträcka hade glömt att fylla i ett biljettnummer som måste finnas. Väl framme i Auckland hade vi ett stopp på 3 timmar innan det var dags att stiga ombord på New Zealand Airlines för en nattflygning till LA. Efter några filmer, spel, mat och några timmar sömn landade vi på LAX.

Tsunami

Vi är OK.