Stöd de svenska offren i Port Stephens!

Många svenskar har flytt från regnen i mellersta Australien. Några av dem tvingas nu bo i tältläger (caravan parks) i Port Stephens. Området är känt för sitt krävande klimat med pressande värme och milsvida sanddyner utan möjlighet att söka skydd för solen. Eftersom kommunikationerna är bristfälliga har svenskarna också svårt att kontakta familj och vänner vilket gör situationen ännu mer komplex.

Ett speciellt 90-konto har nu upprättats för den svenska familjen i Port Stephens; 9022-3686133 (LF Bank).

Visste du att

-          10 kronor räcker till en öl till en familjefader

-          75 kronor räcker till en köttbit med potatisklyftor och ett glas rött på verandan

-          5000 kronor ger en familj möjlighet att bo i en lyxig Beach Villa i en hel vecka

Din gåva gör skillnad!

Läxläsning på One mile beach

Maja skriver och ritar i sin läxbok. Nu har hon kommit till bokstav O.

Bay Watch

Tog en morgonjoggingtur längs med havet och det kändes som jag var med i Bay Watch. Nå ja, så mycket likhet var det nog inte, men livräddaren joggade i alla fall förbi. Magnus har också joggat på beachen. Håll med om att han är lik David Hasselhoff?

Livräddarna gör en del nytta här. Vi har sett tre räddningsuppdrag när de har paddlat ut med brädan genom vågorna och hjälpt människor in till stranden, som inte på egen hand kunnat ta sig tillbaka. Vågorna är höga och det är mycket strömmar. Vi håller oss nära stranden och leker i vågorna där. Både Maja och Pelle tycker det är superkul att surfa med vågorna in till stranden.

Magnus tröttnade dock på att hela tiden förväxlas med Hasselhoff så han lät lockarna falla.

P.S. I love you

Feb 16 - Feb 20

Den 16de var målet att nå västkusten och Port Stephens. Vi lämnade Dubbo efter frukost och  sen gick det så där. Efter 30 minuter fastnade vi vid en järnvägsövergång där en lastbil krockat med ett tåg ett par minuter före vi kom dit. Efter att ha väntat ca 1 timme bestämde vi oss för att vända om och ta en annan väg. Sen rullade det på bra, regnet slutade och vi åkte igenom vackra kuperade landskap. Vi åt picnic-lunch i en liten stad som hette Merriwa.

Vid 19-tiden kom vi till Port Stephens och det var skönt att vara vid havet igen. Vi hade rekat lite olika Holiday Parks och bestämde oss för att kolla in One Mile Beach som såg fin ut. Det var stängt när vi kom fram, men hittade en klocka att ringa på vid sen ankomst. Ägaren kom ned och det fanns några lediga stugor. Efter att ha bott hyfsat billigt ett tag så bestämde vi oss för att ta den allra bästa. Nu bor vi superfint i en Beach Villa, ca 75 meter från havet. Vi har ett stort vardagsrum med två soffor, kök, 2 stora badrum och 2 fina sovrum. Här trivs vi kanon och har nu förlängt vistelsen till 8 nätter. Finns tom diskmaskin och tvättmaskin - rena lyxen.
:-)

Port Stephens är ett område runt en stor bukt, ca 20 mil norr om Sydney.  Det finns ca 25 stränder, eucalyptusskogar och enorma sanddyner. Det ska finnas gott om koalor här, men än har vi inte sett någon. Idag flög det förbi fem färglada papegojor när vi åt frukost på verandan. Tillräckligt exotiskt för mig. Det största samhället här heter Nelson Bay. Vi har flanerat i hamnen och ätit glass. Magnus drömde sig bort när han såg alla Big Game- båtarna.

Det allra bästa med detta stället är nog vår fina strand. Bara att ta på bikini, solglasögon och ett par flip-flops och gå över en sanddyn så är man på en perfekt strand; kritvit sand, sol och härliga vågor att bada i. De första dagarna här har vi haft runt 30 grader och sol och det är minst 25 grader i havet.

Igår började vi dagen med bad i poolen. Poolområdet är shysst och kidsen älskar att bada och åka i vattenrutschkanan som finns där. På eftermiddagen ökade temperaturen till 34 grader i skuggan och ett oväder tornade upp sig. Sen blixtrade och åskade det för fullt hela kvällen och strömmen var borta några timmar.

...och mera Outback...

Feb 15 - Feb 16

Nöjda efter ett trevligt stopp i Mildura, där alla som vi träffade var vänliga och hjälpsamma, så fortsatte vi vidare in i landet. Om vi tyckte att det var ödsligt på vägarna tidigare så var det inget mot hur det blev nu. Inga hus, få träd, helt platta och raka vägar.

Efter ca en timme tornade ett oväder upp sig och vi åkte rakt in i det. Massor med blixtar, åska och mycket regn. Efter ca 30 mil kom vi till Broken Hill. En gammal silverstad där huvudgatan ser ut som tagen ur en Vilda Västernfilm. Regnet öste ned och det blev en fika och en regnig lekplats. Vi hade tänkt åka till Silverton, där det bor ca 15 pers. Där spelas många filmer in, delar av Mad Max är inspelade där. (Och Chris, eller om det var Adrian, har öppnat ett Mad Max Museum). Vi fick dock reda på att vägen till Silverton var avstängd pga av flodding. Även vägen mot Adelaide och ytterligare någon väg var avstängd. Vägen mot Sydney var dock fortfarande öppen, så vi drog snabbt vidare. Vi bestämde oss för att åka och övernatta i Wilcannia 20 mil bort.

Våra duktiga barn har blivit bilproffs. Vi varvar frukt & fika med 20 frågor, sovstunder, nintendo, pauser och lite allmänt småprat. De fixar det kanonbra. Saker längs vägen gör också att resan blir spännande. I detta fall överraskades vi av att vägen på flera ställen var översvämmad. Magnus dagliga trånande efter fyrhjuls-drivna bilar med snorkel, som supermånga har här, blev nu om möjligt ännu större än vad det brukar vara. För en gångs skull så höll jag med om att det skulle vara bra med en sådan bil. Vår Ford klarade sig dock bra.

Nästa överraskning blev ännu större. Vi hade läst att Wilcannia hade haft sina glansdagar på 1800-talet då staden hade haft en av Australiens inlandshamnar. Vi hade även läst att det skulle finns några hotell och några affärer. Det som mötte oss var en liten by med Grahams Motel, som verkade taget från en Hitchcock-film, en öppen mack och en livsmedelsbutik som var som ett hål i väggen. Resten var igenspikat med plank och igenbommat. Inte mycket till val, bara att tanka Bettan, köpa de två kvarvarande smörgåsarna i Food-shopen och ut på vägarna igen.

Nästa ställe med hotell låg 27 mil bort. Bättre lycka där..? Lite trötta rullade vi in i Cobar kl 20.30 och hoppet tändes. Massor med motell längs huvudgatan. Men vad nu då, på alla motell lyste skyltar "No Vacancy". Just då tyckte vi att det var himla onödigt att det var en stor konferens i Cobar och precis vartenda motell var fullbokat. Vårt outback-äventyr började bli lite väl spännande. Vi åkte de 14 milen vidare till Nyngen, vars tre "motell" också var fullbokade. Det som återstod var att försöka få tag på ett öppet hotell i Dubbo, innan de hann stänga för kvällen. Vi ringde och fick tag på Sarah som höll på att låsa receptionen. Hon lovade att lägga ut en nyckel åt oss. Så var det bara att bita ihop och köra de 17 sista milen. Det var väldigt skönt att sova i en säng den natten.

Trippen som hade tänkt att bli de 30 milen mellan Mildura och Broken Hill, blev 107 mil i stället varav 60 med ösregn. Det gick bra det med, med Magnus bakom ratten - och lite skön blandad hårdrock på radion. J

En liten bensträckare

Ibland stannar vi och tar en paus, sträcker på benen, fikar eller lunchar. Denna rastplats dök upp någonstans mellan Torquay och Mildura. Den kännetecknades av skräp, odör och insekter. För att undvika de otaliga röd- och stackmyrorna så satte vi oss på bordet. Fast eftersom bordet var riktigt j-a skitigt så valde Maja & Pelle att stå upp.

Maja sammanfattade: "Pappa, det här är den fulaste platsen jag varit på."

(Om man tittar noga så ser man ett par kvarglömda kalsonger ligga strax till höger om bilen)

...via Outback...

Feb 13 - Feb 14

Söndagen den 13de packade vi ihop oss och drog ut på vägarna igen. Alla i familjen tyckte det var kul att åka vidare. Vi lämnade delstaten Victoria och körde norrut mot New South Wales. Det blev plattare och plattare och färre och färre träd. Framåt 17-tiden rullade vi in i Mildura. Direkt kände vi att det var en shysst plats. Efter att ha kollat upp lite olika hotell så valde vi Tropical Inlander Resort. Låter nog flashigare än vad det var, men helt ok ställe där frukost ingick för oss fyra för 950kr/natt. Första kvällen åt vi på en restaurang som hette Working Mans Pub. Riktigt bra ställe med stor lekplats. :-)

Australiensarna firar Alla Hjärtans Dag, precis som vi. Vi började dagen med ett stopp hos en smyckestillverkare, dock inte riktigt min smak så det blev inget handlat.

Sen åkte vi till vingården Trentham Estate Wineyard, ett fint ställe precis vid Murray River.
Vi provade 4 olika slags vin, två vita - Sauvignon Blanc och Viognier - och två röda - Nebbiolo och Petit Verdot. Deras Sauvignon Blanc var riktigt gott och vi köpte en flaska att ta med hem liksom en flaska av deras bubbel. Helst vill man ju köpa en låda, men det blir ju svårt. Vi åt även en god lunch här.

Efter bad i poolen intog vi stadens lokala bryggeri, Mildura Brewery Pub, för lite mer provsmakning och middag. När kyparen frågade Magnus vilken öl han ville ha till maten svarade han "all of them". "OK" sa kyparen och kom tillbaka med en provsmakningsplatta. Magnus var nöjd med både öl och känguru till middag. (Jag kunde inte låta bli att fråga om det verkligen var känguru. Kyparna smålog åt min något konstiga fråga. Jag provsmakade en bit, det var mört kött och smakade som vilt, typ rådjur.)

Från Sydkusten...

Feb 10 - Feb 12

De sista dagarna i Torquay bjöd på blandat väder och aktiviteter därefter. Vi gjorde en lunchutflykt till en stor lekplats vid havet. Vi hann även med lite shopping i surfstadens outlet-affärer. Märkena Quicksilver och Rip Curl kommer härifrån.

Magnus gav sig ut och sprang 21.5 km medan jag kurerade en illröd svullen hals. Sista dagen funkade både poolen och en gigantisk jumping pillow, till barnens stora glädje. De har vant sig vid att leka med engelsktalande barn och de hittade flera kompisar här.

On the Road again...

Magnus:  It's 1008 km to Sydney, we got a full tank of gas, half a pack of crisps, it's dark, and we're wearing sunglasses.

Annika: Hit it!

Alla hjärtans dag

Vi är i Mildura vid Murray River och inventerar det lokala utbudet av smycken, viner o choklad. Det är 30 grader, varmt o skönt.

Vi önskar släkt, vänner och alla andra vi känner en lugn & skön alla hjärtans dag!

Spaning på Great Ocean Road

Feb 7 - 9

Vi lämnade Warranambool med flaggan i topp och styrde kosan öster ut på Great Ocean Road. Vägen gör verkligen skäl för sitt namn, helt otroligt vackra och enormt långa stränder. Vägen slingrar sig fram längs med höga klippor och branta stup. Här stannar vi för ett stopp på en shysst beach där Maja och Pelle jagade vågor. Japp, kläderna blev dyngsura.

Nästa stopp var vid de 12 apostlarna. Vackert, vackert - typ urstora rauker i havet vid branta klippor. Svårt att beskriva, men mäktigt var det.

Här träffade vi på ett svenskt par som har bott i Sydney sen 1975 (de första svenskarna som vi har träffat på i Australien för övrigt). De tipsade om koalor nära en väg ca 30 minuter bort. Koalaspaningen inleddes och ganska snart gav tipset resultat. Urhäftigt att se dessa små gulliga koaler högt uppe i träden. Några kom vi riktigt nära.

(Vi ska försöka lägga upp några fler koala-bilder så småningom)

Framåt 17-tiden rullade vi in i Torquay Holiday Park och checkade in i ett lite stuga på en egen bakgård. Nu tar vi en bilpaus och stannar här 6 nätter. På måndagen fick barnen välja aktivitet och då blev det vattenpalatset i  Geelong. De var mycket nöjda med den utflykten.

Tisdagen började med en känguruspaning med låga förväntningar. Vi hade läst att de skulle finnas kängurus vid en golfbana ca 20 minuter bort. Men eftersom vi har vant oss vid sovmorgnar och lata frukostar så kom vi inte iväg förrän vid 11. Vi hittade golfbanan och spanade bland träden. Vi såg mest golfspelare. Men så plötsligt fick vi syn på en ganska stor känguru. Sedan ytterligare ett par. Yes, så coolt att de gillar golf.

Efter en stund fick vi syn på en kakadua och jag gick ut för att fotografera den. Men största koncentration smög jag fram och helt plötsligt rasslar det till i en buske ca 10 m jämte mig och ut kikar en känguru. Huu, stora skutt (av Annika) tillbaka till bilen och kidsen skrattade.

Eftermiddagen var vi på stranden och solade, badade och hade det skönt. Barnen älskar att vara på stranden. Middag åt vi på Ocean Beach Hotel vid surfstranden Jan Juk.

Down Under!

Feb 2 - Feb 6

Efter nattflighten från Singapore landade vi lite lagom mosiga i Melbourne. Tullen gick galant, utan snidade träföremål som skulle deklareras, men vad som visade sig bli lite knivigare var att få ut hyrbilen. Europcar hävdade att vi behövde internationellt körkort, vilket vi inte hade fått information om när vi bokade bilen. Yippie, tidig morgon i Melbourne, noll sömn, massor med väskor, ingen frukost i magen och ca 8 mil till vårt bokade hus. Magnus visade ännu en gång beslutsamhet och gick med raska steg in på Hertz och förklarade vår situation. Ut kom han med bilnycklarna till vår nya kompis, en röd Ford Falcon XR-6.

Den nya Tina Turner (inte hon med burret, utan rally-Tina) läste kartan perfekt och vi kom snabbt ut på rätt väg från Melbourne med riktning mot Geelong. Efter lite letande i Geelong hittade vi vår Big4 Park, Geelong Riwerview Park, och kunde checka in i vår lilla stuga. Kände direkt ett agg mot den slitna blommiga minimala soffan och ruffiga köket. Vi såg snabbt att det inte heller var städat. Bara att gå tillbaka till receptionen. Yes, lyckan ler mot oss igen. Som kompensation för att det inte var städat blev vi uppgraderade till ett nybyggd litet hus. Mycket mer min stil, nybyggt, fräscht, ett sovrum med dubbelsäng, ett sovrum med 2 våningsängar, ett vardagsrum och kök med schyssta soffor och flatscreen.

Vi bodde tre nätter här och alla trivdes kanon. Vi började med att åka till K-Mart, ett stort varuhus med allt möjligt. Maja och Pelle fick välja varsin sparkcykel som belöning för att de skött sig exemplariskt hittills på resan (till skillnad mot trebarns-familjen bredvid oss på planet som kastade saker och slogs oavbrutet under åtta timmar). Barnen blev verkligen glada. Sen gick vi på Coles och handlade mat. Kul att kolla in andra mataffärers utbud och lite skönt att själv få bestämma vad man ska äta till frukost. Blev ett stopp på Liquorland också, ungefär som Candyland i flytande form för vuxna. Kvällens kök bjöd på Carbonara och ett vin vi hade med oss från Sydafrika.

Andra dagen i Geelong spenderades vid havet. Barnen körde sparkcykel längs med strandpromenaden och det blev mer lek på lekplatser, glass och dopp i havet. Det fanns gott om badpojkar här. Ser ni vem som är min?

Efter en slappardag så var det dags att lämna Geelong (jag kommer att sakna det huset), och fara vidare mot nya äventyr. Utflykt runt Melbournes kust väntade. Vi började med att åka mot Queenscliff och ta färjan över till Sorrento. Sen åkte vi kustvägen i riktning mot Melbourne. Massor med fina stränder och flådiga hus. Vi gjorde stopp för snäcksamlande och mer lekplatser.

Ju närmare vi kom Melbourne desto mer spännande blev det. Staden hade drabbats hårt av regn och fått ca 100 mm nederbörd natten innan. Vissa vägar var avstängda och det var kaos på många håll. Som tur var kom vi igenom staden lätt. Längs vissa sträckor såg vi otroligt mycket vatten och körfält var avstängda. Vi hör även mycket om Yazies framfart men den cyklonen har drabbat landet mer norröver. Det är ständig rapportering på TVn. Den delstat vi är i, Victoria, drabbas just nu av översvämningar på många håll. Vi har klarat oss bra dock.

Efter Melbourne styrde vi kosan sydväst och målet var kuststaden Warrnambool. Vid 19.30 rullade vi in i stan och vi såg massor med hotell längs med huvudgatan. Jag frågade Magnus vad vårt hotell heter och fick svaret " Det har jag glömt!". Fick skrattanfall, men även detta löste sig. Vi  gick på Magnus magkänsla och jag fick gå in i receptionen och fråga om det fanns något rum med vårt namn. Som tur var så gjorde det det. Kvällen blev lugn och kidsen tittade på Ice Age.

Idag har vi gått på promenad genom staden och ner till havet. Vi var länge i en stor park med massor med kul att göra för barnen. Klättra, snurra, hoppa, linbana m.m Sen gick vi ned till havet och kollade in Australienska Mästerskapet i Kiteboard Surfing. Efter Indonesien är ju vi experter på denna sport.

Just nu är Magnus ute och springer. Ja, han är mycket ambitiösare än mig, men så har ju han ett Marathon i maj och jag bara en halvmara i september. Men impad av hans moral är jag.

I kväll blir det restaurang, troligtvis en Mexikansk sådan. Vi börjar längta efter Santa Maria. Kan du skicka en påse, Jörgen H?

Tack!

Stort tack för alla era kommentarer och mail! Superkul! Mera sånt!

Just nu sitter vi på Gyllene Måsen i Torquay och försöker föra över bilder till bloggen men det funkar inte.

Vi gör ett nytt försök lite senare...

Check

Kolla koala

Living on the edge

Man skulle ha packat med sig cykelhjälmen